När jag rensade ogräs häromdagen upptäckte jag att en av de nya bladrosetterna som vuxit ut från en frösådd stäppsalvia har brokiga blad – en sport eller mutation som det också kallas, helt enkelt.
Jag kikade lite närmare på den och det är hela tre blad som har denna brokiga egenskap så kanske kan det bli en fin brokbladig planta av den.
Då och då händer det att en del av en växt eller en frösådd visar helt annorlunda egenskaper och då kan man ta till vara dem som stickling eller, som i det här fallet som en lite planta för att driva upp den och därmed uppmuntra den nya egenskapen.
Innan jag gräver upp den och sätter den i en egen kruka så jag kan följa dess tillväxt och så småning om plantera den på ett nytt ställe vill jag att den växer till sig lite.
Eftersom den sitter i en plantering kan jag låta den sitta där ett par veckor till innan jag flyttar den, men för att inte glömma av den har jag markerat den med en färgad komihåg-pinne.
Det är spännande med trädgård:-)
[do_widget id=text-62]
Pimpa gräsklipparen
Har man inget bättre för sig eller är sugen på att måla kommer här ett tips för att göra gräsklippningen lite roligare.
Maken lackade den först svart istället för den halvt lysande orange färg den har i original. Jag tyckte det såg så himla trist ut så det fick bli en inverterad nyckelpiga av den.
[do_widget id=text-62]
Sensommar = småplantsjakt
Igår när marken fortfarande var ordentligt blöt efter regnet passade jag på att gå ut och rensa ogräs lite ogräs.
Så här dags när högsommaren börjar avta och vi faktiskt fått ordentligt med regn efter en lång torrperiod tittar små ogräsplantor upp lite här och var i trädgården. Deras frön har spridits med vinden tidigare på säsongen och sedan legat och väntat på en rejäl rotblöta för att börja gro och sätta igång och växa. Ganska irriterande kan man tycka, men när det just har regnat är det som allra enklast att rensa bort dem så det är bara att gå ut och köra.
Något som är betydligt roligare är att många av mina favoritperenner har gjort samma sak.
Från de fröställningar jag låtit sitta kvar har fröna spritt sig och här och var hittar jag små trevliga plantor som jag successivt kan gräva upp sätta i kruka. Där får de växa till sig innan jag planterar dem där de egentligen ska sitta.
Självklart kan man också låta dem sitta kvar och växa till sig och sedan flytta dem direkt till sin nya växtplats, men växter som har pålrot som till exempel aklejan kan det vara smart att ta hand om tidigt. Om plantan hinner bli för stor innan den flyttas kan roten gå av eller skadas och plantan får en dålig start eller inte vill ta sig alls.
Ett annat skäl att sätta dem i kruka först är om de växer på ett dumt ställe – som i gången till exempel. Då kan de lätt bli nertrampade. Hellre räddar jag då undan dem i en kruka så länge.
Det är lite olika hur snabbt olika växters frön gror. Vissa sorter gror direkt, medan andra behöver en vinter med kyla innan de gror. Det beror också på vart vart fröet hamnat. Särskilt i grusgångar brukar de gro snabbt och växa bra. Där får de fukt, men det är samtidigt luftigt mellan de små stenarna. Precis så som de flesta fröer vill ha det. Något att tänka på när man sår i kruka.
I den gång jag rensade hittade jag tre små grupper med aklejaplantor. Visst, jag har redan ganska många olika aklejor, men de som växer längs den gången är väldigt fina. Eftersom jag ska göra ett par nya planteringar inom kort passade jag på att ta tillvara några av dem.
Jag var klok nog att fotografera dem när de blommade så att jag skulle kunna komma ihåg färg och form på dem.
Nu är det ju så att akleja gärna korsar sig vitt och brett och man kan vara långt ifrån säker på resultatet av sådderna, men eftersom jag gillar dem alla tre som växer där tycker jag det är värt att ta tillvara dem.
Blir det helt fel med färg eller växtsätt är det ju bara att gräva bort den senare.
Innan jag tog upp dem började jag med att förbereda ett antal krukor med plantjord som jag vattnade igenom. Ju kortare tid utan jord, dess bättre.
Sedan lirkade jag upp dem försiktigt för att störa rötterna så lite som möjligt och få mycket jord med.
Därefter planterade jag dem i de förberedda krukorna med hjälp av en prickelpinne (åh, vad jag gillar prickelpinnar! – smart, enkelt och praktiskt)
Jag gjorde ett hål mitt i krukan, lirkade ner roten i hålet och tryckte försiktigt plantan ner i jorden samtidigt som jag tryckte till jorden från sidan med prickelpinnen.
Slutligen vattnade jag försiktigt igen så att jorden skulle sätta sig ännu bättre och ställde dem sedan i ett brätte ute på skuggsidan av huset.
Det fanns fler plantor kvar i grusgången, men de var inte tillräckligt stora för att flyttas än så jag markerade dem med en målad pinne för att inte riskera att kliva på dem.
Jag gissar de är färdiga att flyttas till kruka om ett par veckor och innan frosten sätter sig i marken hoppas jag att den nya rabatten är klar så de får komma på plats innan vintern.
Om inte, ställer jag dem i en pallkrage, lägger en fiberduk över och häller på lite torra löv och planterar dem till våren.
Så här kan man göra med nästan alla småplantor man hittar, och det är på det här sättet som många av plantorna i min trädgård kommit till. Lite pill, lite pyssel men oj vad roligt det är!
[do_widget id=text-35]
Botaniska trädgården på Gran Canaria
Botaniska trädgården på Gran Canaria, Jardín Botánico Viera y Clavijo ligger cirka 15 minuters bilfärd strax sydväst om Las Palmas de Gran Canaria.
Parken sträcker sig över ett ganska stort område med ingång längst ner och en restaurang högst upp med fin utsikt över trädgården.
Det är den svenska botanikern Eric Ragnor Sventenius som ligger bakom anläggandet av trädgården som började byggas 1952.
Parken innehåller många endemiska arter (arter som bara växer naturligt just där) från Gran Carnaria och dess omgivande öar. Några av dem är nåra utrotning.
Tyvärr kom jag till parken bara en timme innan stängningsdags så jag hann se väldigt lite, men under den korta stunden försökte jag få en någorlunda hygglig överblick.
Parken är fint uppbyggt med olika landskapstyper och där fanns mängder av olika växtslag, de flesta utmärkta med tydliga skyltar.
Har man gjort lite utflykter runtom på ön tycker jag inte att den botaniska trädgården är ett måste för den normalintresserade. Men parken är fin och delvis väldigt lummig, och en växtnörd kan väl aldrig få nog?…
Här lite bilder från trädgården.
(Tips! klicka på en bild och starta bildspelet med förklarande texter)
[do_widget id=text-62]
Kaktusträdgården Cactualdea på Gran Canaria
Kaktusparken Cactualdea på Gran Canaria är verkligen värd ett besök.
Det var helt utan förväntningar som vi tog av vid skylten som visade på en kaktuspark
när vi körde norrut på västra sidan av ön in i byn San Nicolás de Tolentino.
Enligt informationen på deras hemsida det Europas största kaktuspark med över 1200 olika arter hämtade från olika delar av världen.
Parken blev klar för cirka 15 år sedan efter att ha byggts upp under nära 10 års tid, vilket man verkligen kan förstå.
Parken ligger perfekt placerad uppe bland bergen, vilket gör att vyerna ur nästan alla perspektiv blir väldigt vackra.
Förutom en mängd stora och mindre planteringar med kaktusar av alla de slag och många andra fina växter fanns där en restaurang, en skådeplats som visade upp en vulkan och gamla tiders boenden i grotta. Här och där strosade ankor och höns.
En väldigt välskött och vacker park.
Vid entrén fanns det möjlighet att köpa med sig lite olika sorters kaktusar och lite andra souvenirer som till exempel kaktusmarmelad 🙂
[do_widget id=text-62]
Växtspotting på Gran Canaria
I veckan kom jag hem från Gran Canaria efter en veckas skön avkoppling med målsättning att inte göra någonting alls. Men ett par utflykter blev det såklart.
Gran Canaria är ju långt ifrån en grön och prunkande ö, men i och med de fyra olika klimatzoner som denna lilla ö faktiskt har finns det en del spännande att se på växtfronten om man tar en tur runt på ön.
Förutom det för en växtälskare kanske självskrivna besöket till den botaniska trädgården strax utanför Las Palmas de Gran Canaria upptäckte vi ett väldigt sevärt ställe nämligen kaktusparken Cactualdea i byn San Nicolás de Tolentino.
Vi hade hyrt bil och körde längs slingrade vägar på den västra sidan av ön när en skylt om en kaktuspark plötsligt dök upp.
Eftersom vi inte hade något direkt planerat vände vi och körde in där på vinst och förlust och det var verkligen en vinstlott. Ett otroligt imponerande ställe som till och med den inte särskilt växtintresserade maken uppskattade mycket.
Jag har lagt in lite fler bilder och mer info om besöket i kaktusparken i ett eget inlägg.
Den vidare resan längs branta, slingriga vägar norrut i bergen var både vacker och lite läskig.
På en del ställen var det inte många decimenter mellan bil och bråda stup och i vissa kurvor var det knappt lämpligt att mötas, men vilken utsikt! Särskilt uppe på norrsidan av ön. Där gjorde vi ett kort stopp för att beundra utsikten ut mot Teneriffa som syntes i fjärran.
Ungefär 15 minuter sydväst om Las Palmas hittade vi så småningom till den botaniska trädgården. Tyvärr var det bara en timmes öppethållande kvar där när vi kom dit och jag var i väldigt stort behov av att pudra näsan efter allt vattendrickande i bilen så jag hade väldigt svårt att koncentrera mig på omgivningarna innan jag äntligen hittade en toalett.
Skyltningen dit var väldigt undermålig och ett tips för den som ska dit är att fortsätta i den riktning som skylt nr 19 visar ända till något som ser ut som ett förhistoriskt skjul väl undangömt i skogen. Där är det!
Det blev en kort tur i parken och lite bilder blev det också. Jag har lagt in dem i ett eget inlägg som du hittar här.
Vi gjorde också en annan utflykt som inkluderade ett besök till La Marquesa’s botaniska trädgård utanför Arucas.
Det var en fin liten park med en massa vackra växter, påfåglar av olika slag som vandrade omkring och en fin damm. Kanske inte ett ställe man har som enda destination, men har man vägarna förbi är den väl värt ett besök.
En av de de mer spännande sevärdheterna där var det väldigt stora Drakblodsträdet, mest känt för sin röda sav.
Självklart fick jag med mig lite växter hem för vad är en resa utan souvenirer?
Under våra ibland ganska långa promenader höll jag självklart utkik efter mogna eller fallna frökapslar till spännande växter. En ny favorit, som självklart inte kan odlas utomhus här är Delonix regia, som på svenska kallas Flamträd. Det har vackra, sirliga blad som påminner lite om sensitiva – Rör-mig-ej, de där bladen som drar ihop sig när man ta på dem men är större.
Jag fick med mig en fröskida från ett sådant som fallit ner på marken. Den är jättestor. Lite svårt att se på bilden men den är säkert närmare 30 centimeter lång.
Sista dagen innan vi skulle åka till flygplatsen har jag turen att hitta ett par självsådder av just Delonix regia och något sorts palm!
Raskt krafsade jag mig ner i den torra sanden och lyckades lirka med mig några av dem som jag rullande in i fuktigt papper och stoppade ner i en petflaska inför resan. Än så länge, fyra dagar efter hemkomsten ser de ut att ha klarat sig.
[do_widget id=text-62]