Sortgrupp: Zonalpelargon
Förädlare:
Blomtyp: Rosenknopp
Blomfärg: Röd
Blad: Gröna
Växtsätt: Miniatyr
Övrigt:
[do_widget id=text-2]
Just another WordPress site
Sortgrupp: Zonalpelargon
Förädlare:
Blomtyp: Rosenknopp
Blomfärg: Röd
Blad: Gröna
Växtsätt: Miniatyr
Övrigt:
[do_widget id=text-2]
Sortgrupp: Zonalpelargon
Förädlare:
Blomtyp: Enkel
Blomfärg: Röd
Blad: Gröna, cremevita, brokbladig
Växtsätt:
Övrigt:
[do_widget id=text-2]
Jag har en murgröna i köket som det var hög tid att plantera om.
Det är en stickling från förra året som har vuxit till sig ordentligt med täta, fina rankor.
När jag satt om den i sin nya, lite större kruka kom jag på att jag skulle spaljera upp den istället för att låta den hänga och tillverkade det här lite annorlunda växtstödet.
Från början hade jag tänkte göra det cirkelrunt, men tråden jag hittade i ett skåp här hemma är rätt kraftig och det var svårt att få den jämnt rund så istället fick det blir en böljande cirkel.
Busenkelt att göra. Har man ingen tillräckligt kraftig tråd hemma kan man tvinna två eller tre för att få samma styrsel.
Börja och avsluta ändarna på stödet med minst 10 centimeter rak tråd som man sticker ner i jorden för att förankra den i krukan på båda sidor.
Självklart kan man göra den sfärisk och sätta ihop två eller till och med fler som man sätter ner fån olika håll. Det är bara att testa. Kul är det i alla fall och resultatet blev rätt bra tycker jag.
Den glada grisen jag hittade på plantskolan i Hamburg får hänga i bågen så länge rankorna inte vuxit ihop. Alltid retar det någon…
[do_widget id=text-35]
Uppe i växthuset är nästan alla pelargoner i full blom.
En av mina favoriter bland zonarticpelargonerna är korsningen som har beteckningen ’P’. Den har just nu tre stora blommor som hänger ut över gången i växthuset. Visst är den läcker!
På skuggsidan står alla vildarter och primärhybrider. Flera av geofyterna har börjat blomma. Hos några av dem innebär det att bladen börjat vissna ner och blomningen sker därför helt utan blad. Ett exempel på detta är min P. triandrum där bladen börjar vissna ner samtidigt som första blomman börjar slå ut. Antagligen skulle bladen förbli gröna ett tag till om den satt i en större kruka, men nu tär vårvärmen på den så bladen vissnar ner lite i förtid.
När jag kikade igenom frösådderna såg jag till min glädje att flera nya pelargonfröer grott från sådden jag gjorde 1 mars.
Ett bra exempel på att man inte ska ge upp om inte fröerna gror med en gång.
Jag har låtit dessa krukor stå kvar i miniväxthuset och fortsatt vattna vilket är jätteviktigt. Om inte jorden hålls lagom fuktig hela tiden är risken stor att fröerna inte gror. Och visst är det lätt att glömma vattna nån gång då och då när det dröjer flera månader innan man ser resultat.
Uppe i växthuset hittade jag en lite fröplanta av okänd zonalpelargon i en av sommarblommornas krukor. Den hade redan flera blad så jag lirkade försiktigt upp plantan ur krukan och planterade den i en liten kruka fylld med P-jord.
Det ska bli spännande att se hur den växer och se hur blomman kommer bli.
[do_widget id=text-2]
Många är vi som drömmer om lavendelfälten i Provence. Doften av lavendel är speciell och har en avslappnande och lugnande effekt.
Lavendelolja används förutom som parfym även i många läkande produkter.
Lavendelns vetenskapliga namn är Lavandula.
Inom släktet finns ca 25 arter och minst ett hundratal kultivarer (hybridlavendel).
Lavendel är en städsegrön, småväxt buske med väldoftande blad och eteriska blommor.
Blomman är axlik och kan ha olika längd. Vissa hybrider har blommor vars ax avslutas i något som kan liknas vid små tofsar längst upp. Dessa sorter brukar kallas fjärilslavendel eller fransk lavendel.
Den vanligaste blomfärgen är olika nyanser av blålila (lavendelblå!) Det finns sorter med allt från ljusaste blått till djupt mörkt purpurlila. Även sorter med rosa och vita blommor finns, samt en art; Lavandula viridis, vars blomfärg närmast kan beskrivas som gulgrön.
I blommans bas finns oljeglandler (körtlar) som avger doftämnen. Olika arter och sorter har olika kraftig doft och vissa odlas kommersiellt där lavendelolja utvinns från blomman i speciella destillerier.
Även torkad avger blomman en doft som kan användas för att ge en härlig doft i hemmet eller som smaksättare i bakverk och matlagning.
Perenn lavendel blommar hos oss rikligast i juli-augusti.
Sorter som inte är härdiga här som till exempel fjärilslavendel finns ofta att köpa som blommande exemplar redan tidigt på våren. Dessa fortsätter ofta att sin blomning under större delen av sommaren.
Bladen är korta och smala och sitter på stammar som med ökad ålder blir allt mer vedartade. Färgen varierar från gråvitt till olika nyanser av grönt. Även bladen avger en tydlig lavendeldoft vid beröring.
De minsta sorterna blir bara ca 25 cm höga och de mer kraftigväxande uppemot en och en halv meter. Nästan alla blir lika breda som de är höga, men sorter med ett mer upprätt växtsätt förekommer också.
De flesta namnsorterna av arten Lavendula augustifolia anses generellt vara härdiga minst till zon 3. I gynnsamma lägen kan den även övervintra upp till zon 6.
Många av de sorter som har speciellt vackra blommor som till exempel fjärilslavendeln, är inte alls härdiga i Sverige utan får antingen betraktas som ettåriga eller kan övervintras på frostfri, ljus, ej fuktig plats.
Det finns ett antal sorter till försäljning och minst lika många sorter tillgängliga som fröer.
Det som skiljer dem åt är främst höjden och styrkan i den blå färgen där Hidcote Blue har en av de med mörkaste blå blommorna. Dock är axen hos den lite kortare än andra sorter som till exempel Munstead som har långa ax, men en mildare blå färg. Båda dessa blir cirka 60 centimeter höga. Det finns också lägre sorter som till exempel Ellegance Purple som bara blir drygt 35 centimeter. Alla dessa är hybrider av arten Lavendula augustifolia och har bra härdighet.
Lavendel passar mycket bra som lågväxande häck och som kantväxt runt till exempel en rosenrabatt.
Icke härdig lavendel passar bra både som solitär eller tillsammans med andra växter i kruka.
Lavendel är en riktig fjärilsmagnet och drar till sig många viktiga pollinerare i våra trädgårdar.
Plocka några blommor och torka och passa på att ta tillvara resterna när du beskär för potpurrier, till bakning med mera.
Torkade buketter av lavendel är fint att dekorera med.
Lavendel älskar sol och vill växa i väldränerad jord som gärna får innehålla ett extra tillskott av kalk även om de klarar både sur och alkalisk jord.
För att göra den extra tålig och vinterhärdig är det viktigt att jorden inte innehåller för mycket lera som håller kvar vattnet eftersom lavendel inte vill stå fuktigt.
Lavendel växer vild i torra områden från södra Tyskland ner till norra Afrika. Det innebär alltså att de inte behöver vattnas förutom vid extrem torka och självklart i samband med nyplantering. Lite näring då och då är bra, men de klara sig gott också under karga, näringsfattiga förhållanden.
För att plantan ska behålla ett kompakt växtsätt behöver man beskära den varje år. Annars drar den iväg på höjden och blir gles, tanig och förvedad nertill.
Beskärning kan göras direkt efter blomningen eller tidigt på våren.
Lavendel förökas antingen med frö eller sticklingar. Det finns frön till olika arter och sorter att köpa, men man kan också lätt själv samla frön. De ramlar ur de avmognade blomsteraxen och skördas enkelt genom att man viker ner blomman i en liten påse och skakar blomsjälken. Faller fröerna ut är de mogna och klara att så. Man kan så dem direkt i såjord och låta krukorna stå ute under vintern eller spara dem och så tidigt på året i såjord inomhus eller i växthus. Täck fröerna med cirka 0,5 centimeter jord och håll fuktigt med täckning till plantorna kommer upp.
När plantorna är tillräckligt stora att hantera planterar man dem en och en i varsin kruka som inte bör vara större än cirka 8 centimeter. Sätt dem då gärna i en blandning av blomjord och grov sand. Låt dem stå på skyddat läge och växa till sig innan de planteras ut i rabatten.
Vid sådd tidigt på säsongen kan man räkna med blomning redan kommande sommar.
Det är inte ovanligt att de självsår sig och man kan då ta hand om de små plantorna och flytta dem dit man vill att de skall växa.
Sticklingar tar sig bäst om man får med en lätt vedartad klack. Man bryter, eller skär helt enkelt av en liten gren eller topp. Enklast att lyckas med sticklingar är det i augusti-september, men även resten av året brukar det gå bra.
Stick ner 10 centimeter långa sticklingar som rensats från de nedre bladen i jord som är utblandad med mycket sand eller perlite och ställ skuggigt. Man kan sätta många sticklingar tillsammans i en kruka.
Rötter bildas inom 3 veckor till 3 månader beroende på årstid och övriga förutsättningar. Det är bara att vänta och se när de börjar skjuta nya skott. Det brukar vara ett bra tecken på att rötter vuxit ut, men avvakta gärna några veckor till innan de skolas om eller planteras i rabatten.
[do_widget id=text-35]
Den växer längs våra vägrenar och många har den i trädgården. Den har blommor i alla nyanser av blått, rosa och vitt.
Den vilda arten av lupinen, Lupinus polyphyllus känner vi nog alla, men inte lika många känner till den förädlade varianten som kan bli en riktig pärla i våra rabatter; Regnbågslupinen.
Den ståtliga Regnbågslupinen, Lupinu x regalis, som ibland även kallas ’?Russel-hybrid’? är en medelhög perenn. Blommorna som finns i otaliga färger är placerade tillsammans i en klase högst upp på stjälken.
Som namnet antyder finns blommor i regnbågens alla färger. Dessa förädlade sorter har en blomställning som oftast är större och högre än blommorna hos de vildväxande arterna.
Den enskilda blomman är oftast tvåfärgad med den yttre delen i en skarpare färg än den inre. Det är en relativt frivol växt som korsar sig fritt och frösådder resulterar ofta i nya och ibland oväntade färgkombinationer.
Förutom de vackra färgerna har blomman en väldoft som lockar både humlor och fjärilar i mängd.
Efter blomningen utvecklas de karakteristiska baljliknande fröställningarna som har en lätt luden, gråaktig yta.
Bladen som är nästan lika stora som en hand har en djupgrön färg och är fingerflikiga med en parasolliknande utbredd form.
De flesta sorterna blir kring metern höga, men det finns nya sorter som bara blir cirka 50 centimeter.
Blomningen pågår under juni-juli.
Lupinen är en bra samplanteringsväxt och passar bra tillsammans med andra växter i harmonierande färger. De vackra bladens struktur gör att den är användbar som bakgrund i en lite lägre perennrabatt och den kan med fördel planteras i grupp med andra lupiner som en färgklick i trädgården.
De finns nya lägre sorter som fördel kan odlas även i kruka. Dem kan man så direkt i krukan. Blomning sker redan första året vilket gör den mycket lämplig för ändamålet.
Inom släktet finns arter som odlas för sina kvävebindande egenskaper där de plöjs ner och används som jordförbättring. I viss mån förekommer även odling för utfodring av boskap.
I buketten är lupinen en verklig tillgång. Plocka en stor bukett med bara lupiner eller ta med den i en frodig blandbukett från trädgården.’
Den trivs allra bäst i sol, men klarar även mer skuggiga lägen. Jorden får gärna vara djup och mager. Väl sandblandad, genomsläpplig jord är bra. Den trivs inte med för mycket kalk och visar det genom att bladen blir gula. De tjocka, djupgående rötterna gör att den klara torka mycket bra.
Om man klipper av blomstjälken direkt efter blomning belönas man ofta av en andra blomning framåt sensommaren.
Även de förädlade lupinerna kan ibland ge onödigt många nya plantor från fröställningar som lämnats kvar. Därför rekommenderas att blomstjälken klipps av innan fröerna mognat klart.
Lupinen är mycket härdig och kan odlas i nästan hela landet.
Lupinen är enkel att föröka med frö som blommar året efter sådd.
Om man sår egna frön man tagit från plantor i trädgården kan man inte vara säker på vilken färg plantorna får eftersom de korsar sig fritt och anlag från andra färgkombinationer kan framträda hos den frösådda plantan.
Vill man få samma färg som de plantor man redan har kan man istället föröka dem med hjälp av rotsticklingar med klack.
[do_widget id=text-35]
Bokashi betyder på japanska ”Jäst organiskt material”.
Bokashikompostering är kortfattat ett enkelt och praktiskt sätt att kompostera inomhus.
Det är en lite annorlunda komposteringsmetod som istället för förmultning innebär att man fermenterar, jäser, avfallet genom att tillsätta något som kallas effektiva mikroorganismer, EM.
Dessa mikroorganismer består av en blandning av jästsvampar, mjölksyrebakterier och bakterier som medverkar i växternas fotosyntesprocess. Tillsammans bidrar var och en av dessa på olika sätt till den effektiva nedbrytningsprocessen som enkelt kan beskrivas som en jäsnings- och syrningsprocess.
EM tillförs genom en ’bärare’ som kan utvinnas på lite olika sätt. Ett exempel är jästa fruktskal eller vetekli som sprayas eller strös över matresterna.
Komposteringen sker i en lufttät hink. Genom att tillsätta EM startar en anaerobisk (nedbrytning utan syre) process i hinken. Det här gör att avfallet varken ruttnar eller luktar illa under nedbrytningen.
I bokashikomposten kan man slänga alla typer av matavfall inklusive kött, fisk, citrus och mejeriprodukter som inte rekommenderas i traditionell kompostering eller i maskkomposten.
Det är självklart jättebra om man kan ta tillvara så mycket avfall som möjligt hemma för att slippa onödiga transporter.
En bokashikompost luktar inte och drar inte till sig flugor eller andra djur.
Det går snabbt! – Med bokashitekniken får man på bara ett par veckor en färdig kompost att använda för plantering och jordförbättring.
Enkelt – Man behöver inte tänka på att blanda innehållet i komposten utan det är bara att slänga det som ska slängas.
Ingen näring går till spillo utan allt kan återföras till växterna. Komposten binder kol och bara ett minimum av växthusgaser frigörs från avfallet.
Den vätska, lakvattnet som tappas ur komposten är mycket rik på viktiga näringsämnen och mikroorganismer som bland annat hjälper växterna att ta upp näring ur jorden. Lakvattnet kan användas som näringstillskott i krukor och planteringar. Den är mycket kraftig och bör spädas 1/100.
Enklast är att skaffa en hink som är speciellt till för bokashi. Då får man med en kran för att hälla ut lakvattnet och ett dräneringsgaller som gör det enkelt att underhålla fuktighetsnivån i komposten. Man kan också använda en vanlig hink med ett lufttätt lock, men då måste man hålla koll på vätskenivån i komposten med hjälp av tidningspapper eller liknande material.
Sedan slänger man matresterna bara direkt ner i hinken. Helst finfördelade så att nedbrytningsprocessen går fortare.
Spraya eller häll strö över EM och stäng locket ordentligt. Locket ska öppnas så lite som möjligt eftersom nedbrytningen sker i syrefri miljö så det kan vara klokt att samla dagens matavfall i en skål och tömma över i komposthinken vid ett eller två tillfällen under dagen.
Pressa gärna ihop avfallshögen med en potatisstöt ibland. Då minskar mängden syre i komposten samtidigt som det blir mer utrymme kvar för mer avfall i hinken.
Varannan till var tredje dag behöver man tömma ut det lakvattnet som produceras i hinken så att inte innehållet blir för fuktigt.
När hinken är full trycker man till innehållet och tömmer hinken på lakvatten innan den får stå och efterjäsa. Töm gärna lite lakvatten ur hinken även under den här tiden för att underlätta nedbrytningsprocessen.
Efter två veckor är processen klar och komposten är klar att användas. Den efterjästa komposten har en sötaktig, lite syrlig doft och har ofta en lite luden mögeltäckt yta.
När hinken tömts sköljer man ur den utan att använda rengöringsmedel eftersom det kan minska effekten av mikroberna.
Eftersom den fulla hinken behöver stå och efterjäsa ett par veckor är det praktiskt att ha två hinkar att växla mellan.
Komposten kan man nu gräva ner i jorden, hälla över i trädgårdskomposten eller imaskkomposten.
När man blandar upp det i jord kan man ta en del bokashikompost och två delar jord.
Efter uppblandning i jorden tar det två till fyra veckor innan den är klar att användas att plantera i. Den tiden behövs för att komposten ska neutralisera sitt ph-värde och näringen göras tillgänglig för växterna.
Tidig vår och på hösten när det är lite svalare kan denna process ta lite längre tid.
Vintertid då det kan vara svårt att gräva ner komposten eller blanda den i trädgårdskomposten kan man hälla över den efterjästa komposten i plastpåsar som man knyter ihop ordentligt. Dessa kan man spara i ett svalt utrymme eller till och med utomhus trots kylan eftersom mikroberna sätter igång att arbeta igen när värmen återkommer.
Lakvattnet som ibland kallas bokashi-te eller bokashi-juice är en starkt syrlig lösning.
Bokashi-te kan användas för att näringsvattna och bladgödsla (spraya näringen på bladen) dina växter. Eftersom det är starkt koncentrerat måste det spädas 1/100 innan det används annars kan växternas rötter brännas.
Lakvattnet kan också hällas i avloppet där det har en rensande effekt på rören och tillför välgörande bakteriekultur om man har en septitank.
Det är perfekt att näringsvattna gräsmatta, planteringar, träd, buskar och blommor ute och inne med. När man bladgödslar kan det spädas 1/500 upp till 1/1000 för frösådder och unga plantor.
OBS! Bokashi-te bör användas direkt. Det går att spara ett par dagar i en försluten burk i kylskåpet, men sedan förlorar den sin effekt.
Det kan lukta lite syrligt när man vattnar, men det försvinner med en gång.
– Pressa ihop avfallet i hinken. Då får mer avfall plats samtidigt som mängden syre i avfallshögen minskar. För detta kan man använda en rejäl potatisstöt eller liknande verktyg som trycker till avfallet.
– Små bitar bryts ner snabbare än stora. De har större yta där mikroberna kan verka relativt en större bit.
– Tillsätt lite mer EM när du komposterar kraftigare rester som till exempel avokadoskal eller majskärnor.
– Håll locket ordentligt stängt så mycket som möjligt. Jäsningsprocessen pågår i en syrefri miljö så det är viktigt att locket sluter tätt.
– Lägg gärna en plastpåse överst i hinken för att minska exponeringen för syre.
-Undvik att placera hinken så att den utsätts för stark sol. Optimal temperatur för jäsningsprocessen är mellan 20-40 grader
En väl fungerande bokashikompost har en sötaktig, lätt syrlig doft och är ofta täckt med ett ludet gråvitt lager av mögel.
Börjar den lukta illa, eller om grönaktigt mögel uppstår har processen rubbats. Prova då med att tillsätta mer EM. Minska eventuellt storleken på avfallet som läggs i komposten, töm ur lakvatten, pressa ihop innehållet och se till att den står i lämplig temperatur.
[do_widget id=text-35]
Supergott till frukostbrödet och ostar. Perfekt till muffins, scones, syltkakor och mycket mer.
Denna sats ger ca 750 gram marmelad. Det går bra att dubbla receptet.
Ingredienser:
– 1 kg skalade rabarber
– 12 dl strösocker
– 1 citron
Gör så här:
– Skär rabarbern i små bitar.
– pressa citronen
– rör ner sockret och citronsaften
Rör om till allt är väl blandat och sockret lösts upp.
Låt stå i rumstemperatur ett dygn. Täck med duk eller plastfolie.
Häll över blandningen i en stor kastrull.
Blanda i kryddning om så önskas och rör om ordentligt.
Låt koka upp och koka sedan långsamt under omrörning.
Skumma av då och då.
Marmeladen år klar när den uppnår ca. 105 grader. Har man inte någon termometer så kan man se att rabarbern börjar se glasaktig ut. Prova då att hälla en klick på en tallrik och kolla att den ’klumpar’ sig når den svalnat lite.
Häll upp på steriliserade burkar som man skruvar locken hårt på och sedan ståller upp-och-ner tills de svalnat.
Förvaras i kylen. Hållbarheten är några månader.
Här är ett recept på rabarbersaft som är mycket enkelt att göra.
Receptet är ungefär detsamma vi använder för äpplen och kan säkert användas för många andra frukter, bär och blommor också.
Mängden socker kan ökas om man vill ha en något sötare saft.
Sockermängd enligt receptet ger en läskande drycker som passar bra en varm dag efter lite trädgårdsarbete och som måltidsdryck.
Ingredienser:
3 kg rabarber
2 citroner
4 liter vatten
1,5-2 kg socker
Gör så här:
Tvätta rabarberstjälkarna och skär den i centimeterstora bitar. Stjälkarna behöver inte skalas innan! Lägg i en hink, gryta eller rostfri skål som rymmer minst 8 liter.
Skrubba noga och skiva två citroner och varva med rabarbern.
Koka upp 4 liter vatten och häll över blandningen.
Låt svalna av och täck sedan med lock eller plastfolie och ställ minst kylskåpssvalt i fyra dygn.
Sila saften genom en silduk och blanda sedan i sockret genom att röra till det löst sig helt.
Häll på väl rengjorda flaskor som kan lagras i kylskåp 3-4 dagar eller i frysen (om de bara fylls till ¾)
Det går också att blanda ut saften med rekommenderad mängd natriumbensoat för lätt konservering.
Späd med vatten 1:4 och njut!
PS: När du plockar rabarber så tänk på att vrida och bryta av stjälkarna från plantan. Då minskar risken för mögelangrepp och du får längre stjälkar att använda till saft och annat gott!
[do_widget id=text-35]
Oj vad fort det går nu med all växtlighet. Jag är fortfarande inte alls frisk efter influensan jag fick för snart två veckor sedan och det känns jättetrist att inte orka plantera och rensa i rabatterna men det händer mycket ändå.
Jag orkar ta mig en tur upp till växthust och tillbaka då och då, men inte mycket mer, men på vägen finns mycket att upptäcka.
I lördags tog jag vägen förbi dammen och blev väldigt glad när jag såg mängder med grodyngel och ägg. Det känns som det är väldigt tidigt och jag hoppas verkligen inte det blir allt för kallt igen så det fryser till.
Allra gladast är jag över alla knoppar på ett av mina blåregn. Det är nu snart fem år sedan jag planterade de första plantorna och ingen har blommat än, men nu är det minst fyrtio knoppar på den ena och jag längtar såååå efter att få se dem slå ut. Även här får man verkligen hoppas att det inte blir för kallt så de fryser.
Idag har jag planterat några av de knölar och rötter vi köpte på road-tripen till Holland för två veckor sedan. Jag hoppas verkligen de tar sig för där var några riktiga snyggingar.
Jag satte dem i varsin kruka som nu får stå i kallväxthuset tills de vuxit till sig och jag gräver ner dem i rabatten.
I måndags när vi tömde en av lådorna i maskkomposten hittade jag en avokadokärna som börjat gro. De tar lite väl lång tid på sig att förmultna så de brukar jag lägga i trädgårdskomposten, men av någon anledning hade den hamnat inne i maskkomposten.
Nu har jag satt den i en kruka med jord i ett av miniväxthusen så får vi se om den börjar växa.
Jag har planterat lite olika sorters basilika och den sort som heter Lettuce är definitivt min nya favorit. Den får stora, saftiga blad och smakar gott.
Ikväll när jag skulle skörda för att göra lite pesto upptäckte jag att den börjat blomma med ståtliga vita spiror, men det var bara att klippa ner ändå. Blommorna satte jag dock i en lite vas…
[do_widget id=text-62]