Månad: oktober 2013

En stor del av vårt trädgårdsavfall är mycket värt och med liten insats kan man spara tid, pengar och miljö genom att återvinna sin trädgård.
Det finns nog ganska många olika uppfattningar om vad kompost och kompostering innebär rent praktiskt. Självklart har vi olika behov och förutsättningar när det gäller att ta tillvara trädgårdsavfall och i viss mån även hushållsavfall, men krångligt behöver det inte vara.

Komposteringen innebär kortfattat att samla organiskt hushållsavfall och/eller trädgårdsavfall i en hög så att det bryts ner på ett naturligt sätt och förmultnar till jord.
För detta finns en mängd olika sorters behållare att lägga avfallet i, man kan göra högar eller sk. kompostlimpor utan behållare, lägga gräs och löv i svarta sopsäckar och knyta igen och man kan ta hjälp av maskar.
Men det jag egentligen tycker är allra viktigast är att man så långt möjligt försöker ta tillvara trädgårdavfallet antingen genom att kompostera eller att använda det direkt.
Ett bra exempel på återvinning är att ta tillvara löv på hösten. Löv och lövkompost kan användas till mycket. Näringsvärdet är ganska lågt, men det gör gott som vinterskydd, som täckning och inte minst som jordförbättrare. Har man mindre mängder löv från småbladiga buskar och träd räcker det att köra över dem ett par varv med gräsklipparen så de blir lite mer finfördelade och sedan låta dem ligga. Vid behov kan man fördela dem lite mer jämt över gräsmattan och kratta in lite underbuskar och i rabatter.
Tänker man efter är det ju ganska tokigt att kratta bort alla löv under buskar och häckar för att sedan åka iväg med dem i plastsäckar till sopstationen bara för att sedan återkomma med täckbark och dressjord för att lägga på där man just avlägsnat löven.
Låt löven ligga! Där skyddar de mot ogräs och kyla, och om de får ligga lite längre tid hinner maskarna dra ner dem i jorden så de kan kommer till nytta som jordförbättrare.
Större mängder löv kan med fördel komposteras och det finns flera bra sätt. Enklast är att lägga dem i en hög på en skuggig plats. Ett mycket effektvit sätt att är att lägga löv tillsammans med en skopa jord i plastsäckar som man knyter ihop. Då bibehålls fuktigheten och de kan användas som jordförbättring redan följande år och är nästan helt nedbruten efter två år och kan då läggas på rabatter och planteringar.
Här hemma har vi en del fruktträd och ett par ganska stora lindar som bidrar till vår lövskörd. Många tror nog vi är helt galna, men det är till och med så att jag ber vänner och bekanta om löv!
Vi använder löv för att skydda de växter vi övervintrar i kruka utomhus, för att täcka marken runt nyplanterade träd och buskar, och för att täcka känsliga växter som t.ex rosor.
I år när vi anlagt några nya rabatter har vi blandat ganska stora mängder halvförmultnade löv i jorden och fått en helt underbar jord att plantera i.
Löv är också perfekt att varva med övrigt trädgårdsavfall och i maskkomposten.

En av mina senare upptäkter är just maskkompostering, och jag är frälst! Dels är det ett enkelt och effektivt sätt att kompostera under vintern och det går alldelels utmärkt att göra det inomhus. Vi har vår maskkompost i köket, men självklart går det att ha den i källaren, garaget, tvättstuga eller kanske på annan frostfri plats där maskarna inte fryser!
Jorden som man får ut av sin maskkompost är helt underbar både till sin struktur och den stora mängden mikroorganismer. Förra året testade vi och satte en av tomatplantorna i ren maskkompost. Den plantan växte inte bättre än de övriga tomaterna, men stod emot ohyran helt fantastiskt jämfört med omgivande plantor som fick omfattande angrepp av vita flygare. Inget angrepp där alls!
Nu är det ju inte så smart att odla i ren maskkompostjord utan den ska blandas med annan jord, men det var ett intressant experiment som visar på hur värdefull denna jord är.
Ja, detta är väl ett argument så gott som något, men även glädjen att bidra i ett miljömässigt sunt kretslopp tycker jag själv har stort värde samtidigt som man faktiskt också tjänar en slant på det.
Många jag pratar med ser lätt skakade ut när jag nämner att vi har maskkomposten inomhus och till och med i köket, men det är väldigt praktiskt. Några oroar sig för att det ska lukta och andra för att maskarna ska rymma. På dessa båda punkter kan jag svara att det inte är någon större risk. Besökare brukar jag mer eller mindre tvinga att lukta på vår maskkompost och alla blir de lika förundrade över att det i princip är luktfritt. Möjligen känns en doft av mylla (som jag personligen älskar!) men värre än så blir det sällan om den sköts rätt och det är verkligen inte särkilt komplicerat.

 
Denna artikel har också publicerats i tidningen Husextra nr 1/13,