Månad: juni 2012

En ny kärlek har börjat spira här. I takt med att fingerborgsblommorna slår ut här i trädgården blir jag mer och mer förälskad. Vilka skönheter!
Det är plantor från förra året då jag sådde de åtråvärda specialsorterna jag köpte frö till på Chelsea Flowershow.

Tyvärr har regnandet slagit ner några av spirorna, men de flesta står kvar och de är underbara tycker jag. Det är flera mer udda sorter på gång att slå ut. Några småvuxna, några med flikiga blad och flera som har klockor runt hela spiran – I like!

Appropå frösådder – Vi sådde nära 30 olika sorters nävor förra året och nu vadar vi nästan i nävor här i trädgården. De är fantastiska! De är nog mer varierade än vad många tror. Det finns pyttenävor och jättenävor och bladformerna och blomningstiderna skiljer sig mycket åt, vilket gör dem mycket användbara i många olika sammanhang. Återkommer senare med mer om nävor, men vill gärna dela med mig med en bild på denna jätteplanta. En näva frösådd förra året är närmare en och en halv meter hög och bred. Antingen måste den eller rosenbusken som drunkar i den flytta… 
Fredag morgon: Har just varit ute i trädgården och när jag gick förbi nävan måttade jag lite mer seriöst och den är nog ca 120 cm hög och nästan 200cm bred!!!

Ampeln från filmen
För dig som sett filmen vi spelat in som visar hur man gör en riktigt prunkande ampel kan det vara intressant att se hur den ampel vi planterade då för lite över två veckor sedan ser ut idag. Här är en bild

:
PS: Om någon vill veta namnet på sorterna ovan kan jag kolla i min lilla bok där jag loggar alla inköp och sådder…DS

Visst är det härligt med midsommar, men den kommer alldeles för fort tycker jag.
För mig personligen symboliserar midsommar förutom den härliga blomstringens tid även två mindre postitiva saker:
1 – Hösnuvan drar igång på allvar
2 – Tvestjärtarna gör sitt intåg

Det där med hösnuvan brukar för det mesta gå rätt bra. Med lite piller och ögondroppar blir de flesta dagarna helt ok även om man går omkring rödnost och rödögd efter nysattacker och ruskigt kli i hals och ögon som kommer och går, men tvestjärtarna…

Helt OK!

Också OK!

Har inget emot spindlar, gråsuggor, ormar, myror mfl, men tvestjärtarna har en särställning som ger mig kalla kårar och jag blir rejält handikappad under resten av sommaren. Ett gissel för en som älskar att jobba i trädgården. Kanske borde jag i rent terapisyfte leta upp ett par tvestjärtar, fotografera dem och sätta upp en förstoring någonstans, men uuuuh – rys, rys!!!
Allt regnande hittills i år lär inte ha påverkat populationen negativt så det är bara att stålsätta sig…

Midsommaren firades som brukligt på regnsäkert ställe. Dvs ett ställe där det säkert blir regn. I Mullsjö har det om jag minns någorlunda rätt bara varit soligt på midsommar ett par gånger de senaste 15 åren. Känns inte så lustigt kanske, men varför chansa. Tradition är tradition och regn fick vi!

Midsommardagen började inte så där jättebra. Gick upp vid 6-tiden för att hinna baka en matpaj för att ta med till firandet. När vi stannade för att tanka en kort bit hemifrån åkte pajen ur bilen och ner i backen. Tusen bitar glas blandat med pajsörja rakt ner i asfalten. Det tog ett tag att få upp allt glas kan jag säga. Typiskt hamnade det i körbanan så det kändes verkligen extra viktigt att allt togs bort…

Något annat jag gärna avstår från i traditionsväg är hemresan. Helt utan förvarning började en massa varningslampor lysa i bilen och motorn la av helt. Tur i oturen på riksväg 40 med bara en fil åt vardera hållet lyckades vi få stoppet lagom för att rulla in i en p-ficka så vi slapp bidra till helgköerna.
Lagom kul med fullproppad bil och två stora hundar i bak. Men tack och lov löpte det väldigt smidigt med bärgning och hyrbil som ingick i någon försäkring vi har – annars hade det blivit väldigt jobbigt.

Ej önskvärd midsommartradition!

Trots att dagarna är knökfylla med måsten bestämde jag idag att ett av dessa måsten var att göra något kul. Fick då för mig det var dags att gjuta lite rabarberblad. Och det var verkligen underbart. En fantastisk känsla att få sitta och kladda med cementen i lugn och ro.

Lite bökigt var det förstås för bladen var ganska stora och det gick en del tid åt att forma en bra kulle att lägga dem över och till att forma bladkanterna, men ändå. Lite av samma meditativa känsla jag fick när jag låg i landet och beundrade potatisgroddarna för några veckor sedan…
Tror det är viktigt att bara ge sig hän åt något som inte alls är viktigt utan bara kul och där man kan vila huvudet lite någon gång då och då.

I slutet av förra veckan var jag iväg på ’trädgårdsspotting’ och blev såklart förälskad igen! Denna gång är föremålet för förälskelsen en rödbladig björk (Betula pubescens ’Rubra’). Börjar bli en lång ’måste-ha-lista’!

Regnat har det ju gjort en del så man får passa på att fotografera när solen tittar fram. Nu blommar jättevallmon här i trädgården och säga vad man vill om den klassiska orange sorten – visst är den läcker och extra fin blir den som här tillsammans med några allium.

Nä, nu är det dags att gå ut och vattna lite på cementen…

Vet inte om det är extra mycket kraft i blomningen i år, eller så är det helt enkelt så att våra rabatter börjar växa till sig nu på andra året så att det blommar mer överdådigt.
Det är underbart att se hur det ena blomfloret avlöser det andra och också hur olika sorter kompletterar varandra i färg och form. Sedan ser man de där kombinationerna som kanske inte blivit så helt lyckade och de växter som tar lite för stor plats, lite för fort… Men dem är det ju bara att flytta. Det är väl lite det som trädgårdsarbete handlar om, eller?
Nu har alla tulpaner, narcisser och andra vårblommande lökar blommat över och idag har vi halshuggit – Ja, det heter ju dead-headed på engelska – de senblommande sorterna som nu givit upp. Det är klokt att göra det så snart bladen fallit så att all kraft kan samlas i löken och ingen onödig energi går åt till att bilda frö.

Botaniska, vilda tulpaner får gärna gå i frö här hos oss så att de förökar sig. De kommer alltid igen ändå. Likadant gäller för snöklockor och pärlhyacinter och de engelska Blue Bells som jag gärna vill ha fler av. De kommer tillbaka ändå snällt år efter år, men hos de förädlade tulpanerna är det en förutsättning att man tar bort fröställningen för att löken ska ha en chans att återhämta sig och få kraft att bilda sidolökar som ska blomma kommande år.
Efter blomningen är det bra att gödsla med benmjöl, särskild lökgödsel eller nässelvatten. Så i morgon får de en extra dos näring innan bladen vissnar ner för att stärka löktillväxten innan den går i vila inför nästa års tillväxt.

Första gången jag var med om att mina bin svärmade var bara en vecka efter att jag fick dem för två år sedan. Då var det ganska enkelt eftersom drottningen var vingklippt och följde inte med svärmen utan ramlade bara ut nedanför flustret. Därför återvände bisvärmen inom några timmar och allt var frid och fröjd.
Andra gången var förra söndagen. De passade på när jag var i England och stackars svärmor (svärmmor!) som var husvakt ringde med halv panik i rösten och berättade att våra bin svärmade och hade satt sig i bigarråträdet. Inte så enkelt att fixa det på distans men jag fick via ombud tag på vår lokala bitillsyningsman som kom och hjälpte till och såg till att svärmen togs om hand och sattes i en ny kupa på annan plats i trädgården.

Så här års är det ganska vanligt att bina svärmar och som nybörjare är det lite lurigt att parera och åtgärda eventuella ’utbrytningsförsök’.
Idag var det så dags igen. Strax före lunch när jag gick ut från lagret hörde jag att det surrades högt uppe ifrån bikuporna så jag gick dit och tittade. Det var full rulle utanför båda kuporna och bina flög hit och dit och surrade högt. Solen sken så jag befarade att de förberedde sig på att svärma, men regnet hängde i luften så jag tänkte risken kanske inte var överhängande.

Vi hade fullt upp med annat under dagen, men vid 16-tiden gick jag upp igen och kikade. Då hade det regnat rejält och duggade nu lätt. Det var väldigt tyst vid båda kuporna, men det var inte alls lugnande för det var lite väl få bin ute så det kändes som att risken var stor att de hunnit med att svärma under dagen trots regnandet.
Tänkte att jag får gå in i kuporna och kolla i morgon, men då pekade Monica på en stolpe en bit ifrån kuporna – och där satt de. Tysta som möss trängdes de längs stolpen som håller stödet till hallonplantorna. De var antagligen lite missnöjda med vädret och hade inte kommit längre.

Efter en hel del pyssel där vi skakat bin ur hallonplantor, skopat upp dem med en spade och med händerna verkade det som om vi lyckats få drottningen ner i lådan och därmed var kampen över. Då följer de andra bina snällt med och senast jag kollade verkade det ganska lugn i den nya lilla kupan.

Så nu undrar jag bara: Är jag en riktig biodlare nu när jag själv tagit hand om en svärm?

I vår damm har vi sju koikarpar som är 5 år gamla och ett rätt stort antal guldfiskar som är 4 år eller yngre. De övervintrar i dammen och har blivit lite tama. När man närmar sig kommer de fram och vill ha mat och blir inte rädda när man sticker ner handen och klappar på dem.
Vi har också grodor, paddor och salamander i dammen. Något som enligt de flesta artiklar och böcker jag läst om dammar och vad jag också hörde i ett radioprogram förra året är helt uteslutet. Där framgår att man får välja mellan att ha fiskar i dammen eller att ha en damm för grodor och andra vilda djur. Strunt säger jag. Så här har de levt sida vid sida nu i fyra år. Det var till och med så att när jag matade dem idag så kom ett gäng grodyngel farande tillsammans med fiskarna och såg ut som om de också ville ha mat. Kul såg det ut!
På bilden här nedanför ser ni ett av grodyngeln mingla med fiskarna.

Häromdagen när jag matade dem råkade en fisk i sin iver att få i sig mat suga in ett grodyngel, men det spottade den ut med en gång.
Kanske har storleken på dammen påverkan på möjligheten att ha fiskar tillsammans med vilda djur. Jag tänker då att en väldigt liten damm kanske inte medger plats till båda formerna, men vår damm är inte särskilt stor. Så, vad jag egentligen vill säga är att om du har en damm och vill ha fiskar OCH grodor så kan det i vart fall vara värt att prova utan någon större risk verkar det som…

Potatisplantering i odlingssäckar
I fredags planterade vi de tidiga Timo-potatisar vi förodlat i krukor i växthuset i odlingssäckar. (Tack Britt-Marie för sättpotatisen!)
Vi satte tre i en och två i en. Vi planterade dem så de har en bit upp till kanten så att vi kan kupa dem ett par gånger för att förhoppningsvis få lite större skörd. Det som är fiffigt med odlingssäckarna i det här fallet i förhållande till att odla i en hink är att man enkelt kan vika ner kanten upptill så att plantorna får ordentligt med ljus även när de står en bit ner i säcken.

Ska bli spännande att se hur det går. Har aldrig odlat potatis annat än i landet tidigare.

Bra jord och dåligt jord..?
Sent i höstas, närmare bestämt i början av december bunkrade vi lite jord som införskaffades hos det lokala grustaget inför årets rabattplaner. Vi började med att köpa ett par lass rabattjord. Det verkar ju rimligt med tanke på att det var just till rabatter den var tänkt. Någon vecka senare åkte vi dit igen för att köpa mer men den kvaliteten var slut så vi valde anläggningsjord istället. Högarna ligger bredvid varandra och det syntes och kändes direkt skillnad på kvaliteten i form av färg och struktur, men nu har det verkliga avslöjandet kommit. Rabattjorden är väldigt näringsfattig och har knappt fått något att växa, anläggningsjorden däremot börjar bli täckt av årets ogräs.

Det är lätt att inte bli klok på hur man ska välja jord!!!!!

Termometern har visat på ner emot 4 grader idag på dagen. Gässen går stora på Mälaren här nedanför och regnet anfaller från sidan. Liknar värsta aprilvädret, men det är juni – hallå!!!
Än värre är att jag glad i hågen tidigare i veckan planterade ut en hel del av de försådda grönsaksplantorna och kände äntligen att vi börjar komma ikapp. Nu står stackarna där ute i kyla och blöta och det är bara att hoppas på att de överlever traumat. På några av bäddarna har vi dragit över fiberduk och de plantorna lär väl ha det lite bättre. Med resten är det väl bara att hoppas på det bästa.